Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.

Du är min ledstjärna och vän.
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod
och mina lungor,
mina ögon,
mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.

Friheten är ditt vackra namn.
Vänskapen är din stolta moder.
Rättvisan är din broder.
Freden är din syster.
Kampen är din fader.
Framtiden ditt ansvar

Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.

 

Denna har jag lyssnat nu på i några timmar, kan bli helt besatt av vissa låtar ibland. Låten får mig att tänka på två saker. Det första och kanske en lite mer sådan sak som de flesta skulle tänka på är den frihet låten faktiskt refererar till.  Har googlat lite och kommit fram till att Sverige är ansätt av många som det mest demokratiska landet i världen och som alla vet leder demokrati till större frihet etc.  Jag själv värderar frihet väldigt högt, jag vill inte att den ska begränsas på något sätt eller att den ska kränkas.

 

Fast man kan inte nå den fullt ut, men man kan komma väldigt långt och leva med sig själv och inte under begränsningar av andra.  Med frihet kommer även ansvar, men har man friheten så är ansvarsdelen en bagatell att klara av. Min frihet kommer aldrig att vara densamma som din eller som hans där borta vid busshållplatsen. Min kommer att vägleda mig rakt till mot Nirvana.

 

Vad var nu nummer två som jag tänkte på var det om blommor och ängar…nej. Var det buddhismens och uppvaknande, nej det ringer inga klockor där heller men det kunde ha varit en fin tanke. Vad sjutton tänkte jag på då, tänkt…tänkt…tänkt; hade det ju så klart och tydligt inuti mitt huvud för en stund sen nu är det bara puts väck finito som ett blankt papper. Ska jag ta och fylla pappret med något nytt? Tänker igen men vad ska jag skriva måste var något och kort och tankeväckande. Vill inte skriva något klyschigt och smörigt heller inget jobbigt och oförståeligt, blir irriterad att jag inte kommer ihåg och att jag inte kan komma på något nytt. Snart tror jag att jag raderar hela texten och börjar om på nytt det här blir ju bara meningslöst inget som ingen vill läsa eller kommer att läsa.  Någon gång måste man avsluta det hela så här kommer en liten rad som ni kommer att kunna tolka på ert eget vis.

 

Låt dagen var den lyckligaste du någonsin upplevt, för morgondagen kan vara förlorad.