Cogito, ergo sum. Efter som att jag inte bor mitt i centrum av staden så tar det alltså 20 minuter med länsbussen att åka till centralen från min busshållsplats, under den tiden hinner man tänka många tankar om sin och världens existens(annat också förstås). När man kommer till föreläsningen får man en lång redogörekse för Decartes teori om tänkandet. Mycket intressnat finner jag det efter som att jag gillar att grubla om sånt i min ensamhet. Brukar inte komma till några vackra slutsatser dock, för då ska man kliva av och in i virrvarrvet att stressiga lunchmänniskor. Finner dessa människor lite jobbiga, när det går i rask takt på torget intill stadsbussarna för att slänga i sig en luch och sedan rusa till jobbet igen. Jag ignorerar dem.
Ibland tänker jag varför det inte finns ett Mexicoinpirerat lunchstället som säljer tacos och burritos i staden. Vill ha en analog synth att pling plonga på, vill ha gamla tranceskivor, vill ha trevliga filmer och titta på. Ja materialismen flödar, okej får man inte vara materialist någon gång ibland solen slocknar inter för det.
Godnatt.